Ett ramverk, många skogar: Integrativ skogsförvaltning som ett gemensamt språk för Europa? 

av Shanqing Gao & Valentina Vitali

Skogarna i Europa står vid ett vägskäl. Klimatförändringarna omformar störningsregimer, den biologiska mångfalden minskar och samhällen kräver mer av skogarna än någonsin tidigare: virke, koldioxidlagring, rent vatten, rekreation och livsmiljöer för vilda djur, allt på en gång. Mot denna bakgrund navigerar skogsförvaltare i ett myllrande landskap av begrepp, ramverk och akronymer, som alla erbjuder olika svar på samma grundläggande fråga: Vad innebär det egentligen i praktiken att förvalta en skog väl – det vill säga att tillhandahålla de tjänster som samhällen behöver samtidigt som man stärker skogarnas motståndskraft och förbereder dem för framtiden? 

En ny artikeln ”Perspektiv: Förvaltning av europeiska skogar för bevarande av biologisk mångfald och anpassning till global förändring: En bedömning av nuvarande förvaltningskoncept” publicerad i Skogens ekologi och förvaltning av Valentina Vitali och kollegor (2026), som utvecklats inom TRANSFORMIT-projektet, tar ett steg tillbaka för att förstå denna komplexitet och erbjuder en strukturerad väg framåt. 

Granskog drabbad av barkborrar. Böhmiskt paradis, Tjeckien.

Vad har saknats? 

Skogsbrukskoncept har mångfaldigats under de senaste decennierna. Några av dessa namn kanske du har hört förut: Naturnära skogsbruk, kontinuerligt skogsbruk, klimatsmart skogsbruk, bevarandeskogsbruk... Men som noteras i rapporten har många av dessa metoder förblivit "till stor del på beståndsnivå, även för ekosystemtjänster som i sig är beroende av processer på landskapsnivå". Biologisk mångfaldselement, såsom död ved, livsmiljöträd och sällsynta arter, förbiseddes ofta. Landskapskonnektivitet var sällan en del av samtalet. 

Idag är trycket större och förväntningarna högre. EU:s politik för klimat, biologisk mångfald och bioekonomi drar skogarna i flera riktningar samtidigt. Intensiv förvaltning kan minska anpassningsförmågan genom att förenkla beståndsstrukturer och förkorta rotationslängderna. Samtidigt visar forskning konsekvent att strukturellt mångfaldiga, artrika skogar är mycket bättre skyddade mot de mer frekventa och allvarligare naturliga störningar som orsakas av klimatförändringar. 

Det som har saknats är inte fler koncept utan mer operativ tydlighet. Många befintliga ramverk ”formulerar tydliga ambitioner och vägledande principer men saknar fullt utvecklade, standardiserade operativa riktlinjer”. Utan den tydligheten riskerar skogsbruksmetoder att förbli teoretiska men ha begränsad verklig inverkan på skogarna. 

Vad är integrativ skogsförvaltning (IFM)? 

IFM är ingen ny idé. Den konceptualiserades först av Daniel Kraus och Frank Krumm år 2013 och utvecklades sedan dess vidare. Den har länge förståtts som ett helhetsgrepp som syftar till att integrera naturvård och anpassning till globala förändringar i hållbar skogsförvaltning. Inom TRANSFORMIT förfinade och operationaliserade vi den till en fungerande definition: 

”Integrativ skogsförvaltning syftar till att integrera bevarande av biologisk mångfald och anpassning till globala förändringar i skogsförvaltningen för hållbar tillhandahållande av flera ekosystemtjänster. Den vägleds av naturliga och mångsidiga skogsstrukturer, sammansättningar och dynamik för att stödja ekosystemets funktion och motståndskraft. Dess förvaltningsmetoder beaktar konsekvent trädens, beståndets och landskapets skala och använder olika skogsvårdsintensiteter, inklusive avsiktligt obrukade skogspartier.” 

Kort sagt är IFM inte ett recept för hur en skog måste se ut. Det är ett ramverk som kan anpassas till lokala ekologiska realiteter, förvaltningstraditioner och styrningskontexter, samtidigt som biologisk mångfald och motståndskraft hålls i centrum. 

I praktiken är denna definition uppbyggd kring åtta vägledande principer: 

 Princip Vad det betyder i praktiken 
1 Bevarande av livsmiljöträd, speciella livsmiljöer och död ved Aktivt identifiera, kartlägga och bevara gamla träd, död ved och värdefulla livsmiljöer, inte bara vad reglering kräver, utan även utöver det. 
2 Främja platsanpassade inhemska trädarter Prioritera inhemska arter som är anpassade till lokala förhållanden, samtidigt som klimatanpassade icke-inhemska arter tillåts i minoritetsandelar 
3 Främja naturlig trädföryngring Främja naturlig föryngring där det är möjligt, övervaka trycket från växtätare och skydda pionjärarter i landskapet 
4 Delvis skörd och strukturell heterogenitet Att gynna urvalsavverkning framför kalhuggning för att bibehålla komplexa, ojämnt åldrade beståndsstrukturer 
5 Främja trädarters variation och genetisk mångfald Aktivt förvalta olika artblandningar med målsättningen att ha minst tre trädarter per bestånd och olika ursprung. 
6 Undvikande av intensiva förvaltningsåtgärder Begränsa användningen av agrokemikalier, begränsa maskintrafiken till fasta utvinningsnätverk, behålla död ved efter avverkning och skydda vattendrag 
7 Stödja landskapsheterogenitet och funktion Planering explicit för habitatkonnektivitet, skydd av sällsynta livsmiljöer och kopplingar mellan skogsklädda och icke-skogsklädda områden på landskapsnivå 
8 Hantering av faktorer som hindrar ekosystemets funktion Aktivt bekämpa invasiva arter och integrera naturliga störningsprocesser, såsom bränder, stormar och skadedjursutbrott, i förvaltningsplaneringen för att bygga motståndskraft 

Hur står sig befintliga koncept? 

Med detta ramverk etablerat gör artikeln en strukturerad jämförelse av åtta allmänt använda europeiska skogsförvaltningskoncept: Continuous Cover Forestry (CCF), Close-to-Nature Forest Management (CNFM), ProSilva, Stepping Stone Concept (SSC), Retention Forestry (RF), TRIAD, Climate-Smart Forestry (CSF) och Closer-to-Nature Forest Management (CerNFM). 

Figur 1: Översikt över undersökta IFM-relaterade koncept. Varje cell presenterar konceptets förkortning och en kort beskrivning. (Vitali et al., 2026) 

Som visas i diagrammet nedan visar alla åtta koncept en viss grad av överensstämmelse med IFM-principerna, och på nivån av övergripande principer täcker de flesta minst hälften. Men när de bedöms mot de mer specifika operativa attributen – hur, inte bara vad – förändras bilden avsevärt: befintliga koncept täcker mindre än 40 % av IFM:s önskade attribut totalt sett. 

Figur 2: Spindeldiagram som visar hur varje ledningskoncept överensstämmer med principerna för IFM. (Vitali et al., 2026) 

Det är värt att notera att detta inte är en rangordning. Varje koncept har styrkor som återspeglar dess eget ursprung och sammanhang. Den mer produktiva insikten är att dessa koncept kompletterar varandra. IFM, som ett gemensamt ramverk, gör denna komplementaritet synlig och handlingsbar. Som artikeln uttrycker det, genom att använda IFM som riktmärke, hjälper studien till att "täppa till luckor mellan övergripande ledningsmål och deras praktiska implementering" genom "en transparent dialog mellan vetenskap, praktik och policy". 

För att visa hur implementeringen av IFM kan se ut över tid innehåller rapporten en illustrativ övergångsväg för störningsbenägna monokulturer av gran som påverkas av torka och barkborrar. Den betonar att vissa fördelar (t.ex. att använda befintlig död ved som livsmiljö) kan starta omedelbart, medan andra (t.ex. att utveckla livsmiljöträd eller uppnå strukturellt mångsidiga blandade bestånd) tar årtionden och kräver etappvis planering över kort-, medellång- och långsiktiga horisonter (Figur 3). 

Figur 3: Från granmonokultur till motståndskraftig skog: tidslinjen visar hur åtgärder inom integrerad skogsförvaltning (IFM) utvecklas över årtionden genom kort-, medellång- och långsiktiga åtgärder som stärker biologisk mångfald, klimatmotståndskraft och ekosystemtjänster.. 

Ett gemensamt ramverk för en gemensam utmaning 

Integrativ skogsförvaltning kommer inte att förvalta bokskogarna i Centraleuropa och de boreala tallskogarna i Skandinavien med samma tillvägagångssätt. Regionala förhållanden, traditioner, ägarstrukturer och styrningsramverk formar alla vad som är möjligt. Denna kontextkänslighet är just den viktigaste egenskapen hos ramverket. Integrerad skogsförvaltning är, som rapporten beskriver det, "ett enande men icke-föreskrivande koncept som kan integrera olika skogsförvaltningsmål". 

Vad det framför allt erbjuder är ett gemensamt språk: ett strukturerat sätt att föra bättre samtal om skogsförvaltning mellan vetenskapliga, politiska och praktiker, och att ärligt identifiera var befintliga metoder är starka och var det kvarstår luckor. 

Inom TRANSFORMIT bygger vi vidare på denna grund genom att utveckla indikatorer för IFM, testar implementeringsvägar via 7 levande labb och över 30 satellitdemonstrationsområden över hela Europaoch arbetar genom nätverk som Integrera nätverk, med sina fler än 200 demonstrationsplatser över hela Europa, för att koppla samman vetenskap och praktik på skalbara sätt.  

Europas skogar står inför påfrestningar som inte kommer att vänta. Men med tydligare tänkande kring vad vi förvaltar dem till, och bättre verktyg för att omsätta det tänkandet i handling, kan vi förvalta dem betydligt bättre. 


Läs mer: Valentina Vitali (huvudförfattare), Frank Krumm, Andreea Spinu, Florian Schnabel, Jürgen Bauhus, Agata Konczal, Lorenz Schimetka, Sebastian Schwegmann, Georg Winkel, & Andreas Rigling. (2026). Förvaltning av europeiska skogar för bevarande av biologisk mångfald och anpassning till globala förändringar: En bedömning av nuvarande förvaltningskoncept. Forest Ecology and Management, 611, 123698. https://doi.org/10.1016/j.foreco.2026.123698